JAMORA
Danska: Jamora Norska: Jamora Finska: jamora
Rasen härstammar från Tyskland där den upptogs i standarden 1993 men den har funnits sedan början av 90-talet. Vid framkorsning av rasen har Angora och Japaner ingått. Den finns endast i japanteckning. Rasen kom till Sverige 2001 importerad av Gudrun Ahlberg.
Rasen härstammar från Tyskland där den upptogs i standarden 1993 men den har funnits sedan början av 90-talet. Vid framkorsning av rasen har Angora och Japaner ingått. Den finns endast i japanteckning. Rasen kom till Sverige 2001 importerad av Gudrun Ahlberg.
|
Viktskala
Allmänna bestämmelser. Ungdjur För ungdjur anges en idealvikt i förhållande till åldern som ger 5 poäng. Ålder i månader Idealvikt i kg 4 intill 5 mån 1,50 5 intill 6 mån 1,80 6 intill 7 mån 2,30 max vikt 2,60 Vuxen - 1,50 kg 0 poäng 1,51 – 1,70 kg 3 poäng 1,71 – 1,90 kg 4 poäng 1,91 – 2,40 kg 5 poäng 2,41 – 2,60 kg 4 poäng mer än 2,61 kg 0 poäng |
Poängskala
Vikt 5 Rasprägel och presentation 10 Kroppsform 10 Ullens täthet 10 Ullens kvalitet 20 Huvudets, bröstets och frambenens teckning och färg 20 Kroppens teckning och färg 20 Kondition, vård och sundhet 5 Summa poäng 100 |
Rasprägel och presentation
Se allmänna bestämmelser i Nordisk kaninstandard.
Öron
Öronen skall vara behårade. Öronen är har något längre hår än normalpäls. Öronen är relativt kraftiga. Öronens längd skall harmoniera med kroppsstorleken.
Huvud
Huvudets storlek skall hos såväl hanar som honor harmoniera med kroppsstorleken. Hanens huvud är
kraftigt med bred panna och nos. Käkarna fylliga och nosprofilen lätt bjöd. Honans huvud är smalare än hanens. Huvudet skall vara brett och kraftigt. På huvudet skall pälsen vara från normalhårad till något längre päls.
Hals
Kort, huvudet sitter tätt an på kroppen.
Hakpåse
Hanar får ej ha hakpåse. Det får förekomma så kallat hakskägg. Detta är ett smalt hudveck. Honor får ha en liten hakpåse. Vid bedömning av hakpåse skall djuren sitta i upprätt ställning.
Vanliga fel som medför poängavdrag:
Mindre avvikelser från idealtypen. Smalt huvud och panna hos hanar och grovt huvud hos honor, spetsig nos och ojämn nosprofil. Huvud och öron som inte harmonierar i storlek med kroppsstorleken, tunna öron, dålig avrundning. Böjda öronspetsar. Stor hakpåse hos honor. Obetydliga anlag för örontofsar. Lång päls på huvudet och särskilt på kinderna.
Diskvalificerande fel:
Stora avvikelser från rasprägeln. Svaga (svajande) öron. Starkt hängande, dubbel eller skev hakpåse hos honor. Kraftiga hudveck på bröstet eller benen. Hakpåse eller antydan därtill hos hanar.
Kroppsform
Kraftig kroppsform som är lika bred fram som bak. Ingen väsentlig skillnad mellan könen. Honan skall vara fri från varje antydan till fetma.
Bröst
Brett och fast.
Rygg
Bred med god muskelansättning.
Rygglinje
Rygglinjen går från nacken till korset i en mycket svag konvex båge. Därifrån i en jämn båge (kvartscirkel) som slutar vid svansroten.
Ben
Frambenen skall vara åtskilda, raka och kraftiga och bära upp kroppen fritt från underlaget. Bakbenen är kraftiga och bäras parallellt med kroppen. Kaninen skall stå på tassen.
Lår
Muskulösa utan framträdande ben och med insidorna tätt intill kroppen.
Svans
Skall vara välutvecklad, rikt behårad och bäras an mot bakkroppen.
Vanliga fel som medför poängavdrag:
Mindre avvikelser från idealstorleken. En finare kroppsbyggnad. Smalt bröst. Svag ryggmuskulatur,
rygglinjen ej jämn och harmonisk. rygglinje som avviker från idealet. Platt eller markerat kors. Framträdande skulderblad, svaga och tunna framben, lätt genomtramp, bakbenen ej parallella med kroppen, högt markerat kors, något sned svans.
Diskvalificerande fel:
Total avvikelse från de föreskrivna proportionerna. Spetsig rygg, starkt genomtramp/björntramp på
frambenen. O- eller X-ben. Svansen skev i svansroten, bruten eller krokig. Mycket kort, svagt utvecklad svans.
Färg
Svart och gul till rödgul eller blå och gul till rödgul eller brun och gul. Den rödgula starkt lysande färgen bör föredragas framför den ljusgula. Båda färgerna är tillåtna. Den längre pälsen gör att färgen inte är lika kraftig som hos normalhårad. Bukens färg är genomgående mattare och glanslösa. Färgerna svart/vit, blå/vit och brun/vit är också godkända. (se Japanteckning i Nordisk kaninstandard)
Ögonfärg: mörkbrun
Klofärg: mörkbrun på svarta tår och ljusbruna på gula eller ”flammiga” tår, ofärgad på vita hår. En tass
kan alltså ha olikfärgade klor. Hos svart/vit och blå/vit färgvariant är även ljusa klor på ljusa tår
godkänt.
Päls
Jamora (dvärgangora) tillhör gruppen ullkaniner. Det ställs inte samma höga krav på ullen som hos angora. Huvud, öron och ben är normalhårade men något längre päls kan också förekomma.
Ullens täthet
Ullen skall täcka hela hårbotten (huden) inklusive buken utom huvud, öron och ben. Högsta möjliga täthet skall eftersträvas.
Ullens kvalitet
Fiberlängden skall vara 5 – 6 cm efter en tillväxttid på 90 dagar. Detta gäller för ull på rygg och sidor. På buken är håren kortare. Täckhåren finns i passande mängd, inte i så stort antal att de helt dominerar pälsens beskaffenhet
men ändå i så stor mängd, att ullen inte verkar slapp eller mjuk. Andelen täckhår i pälsen kan variera mellan 2 – 20% beroende på genetiska egenheter samt klimatförhållanden (arv och miljö).
Ullens kvalitet påverkas också av krusningarnas antal och djup hos det enskilda hårstrået. Ullen får ej innehålla filtade klumpar (tovor), särskilt inte på rygg och sidor. Ull med ”spindelväv” i botten är inget allvarligt fel. Detta visar närmast att ullen är ”mogen” och att en del ullhår lossnat. Detta leder till att de filtat sig samman med de fastsittande håren. Vid bedömning av ullens kvalitet skall hänsyn tas i följande ordning:
Förekomst av täckhår
Ulltäckhår, ullhårens krusning
Det ställs inte samma höga krav på ullkvalitet som för angora. Dvärgangoran är inte något produktionsdjur.
Hanar har färre täckhår än honor och äldre djur har fler täckhår än yngre. Vi bedömning tas hänsyn till djurets kön och ålder. Vid bedömning klipps prov av ullen på djurets sida.
Fel som medför poängavdrag:
Ullen ej tillräckligt tät. Ojämn ulltillväxt. Mindre filtning (tovning). För rikligt antal eller för få täckhår. För lite underull, för fin vaddaktig ull. för grov ull. Små kala fläckar. Ulliga ben eller fottofsar. Ullängd under 5 cm.
Diskvalificerande fel:
Ullängd under 4 cm. Stora kala fläckar. Starkt förorenad och filtad päls.
Svart och gul till rödgul eller blå och gul till rödgul eller brun och gul. Den rödgula starkt lysande färgen bör föredragas framför den ljusgula. Båda färgerna är tillåtna. Den längre pälsen gör att färgen inte är lika kraftig som hos normalhårad. Bukens färg är genomgående mattare och glanslösa. Färgerna svart/vit, blå/vit och brun/vit är också godkända. (se Japanteckning i Nordisk kaninstandard)
Ögonfärg: mörkbrun
Klofärg: mörkbrun på svarta tår och ljusbruna på gula eller ”flammiga” tår, ofärgad på vita hår. En tass
kan alltså ha olikfärgade klor. Hos svart/vit och blå/vit färgvariant är även ljusa klor på ljusa tår
godkänt.
Päls
Jamora (dvärgangora) tillhör gruppen ullkaniner. Det ställs inte samma höga krav på ullen som hos angora. Huvud, öron och ben är normalhårade men något längre päls kan också förekomma.
Ullens täthet
Ullen skall täcka hela hårbotten (huden) inklusive buken utom huvud, öron och ben. Högsta möjliga täthet skall eftersträvas.
Ullens kvalitet
Fiberlängden skall vara 5 – 6 cm efter en tillväxttid på 90 dagar. Detta gäller för ull på rygg och sidor. På buken är håren kortare. Täckhåren finns i passande mängd, inte i så stort antal att de helt dominerar pälsens beskaffenhet
men ändå i så stor mängd, att ullen inte verkar slapp eller mjuk. Andelen täckhår i pälsen kan variera mellan 2 – 20% beroende på genetiska egenheter samt klimatförhållanden (arv och miljö).
Ullens kvalitet påverkas också av krusningarnas antal och djup hos det enskilda hårstrået. Ullen får ej innehålla filtade klumpar (tovor), särskilt inte på rygg och sidor. Ull med ”spindelväv” i botten är inget allvarligt fel. Detta visar närmast att ullen är ”mogen” och att en del ullhår lossnat. Detta leder till att de filtat sig samman med de fastsittande håren. Vid bedömning av ullens kvalitet skall hänsyn tas i följande ordning:
Förekomst av täckhår
Ulltäckhår, ullhårens krusning
Det ställs inte samma höga krav på ullkvalitet som för angora. Dvärgangoran är inte något produktionsdjur.
Hanar har färre täckhår än honor och äldre djur har fler täckhår än yngre. Vi bedömning tas hänsyn till djurets kön och ålder. Vid bedömning klipps prov av ullen på djurets sida.
Fel som medför poängavdrag:
Ullen ej tillräckligt tät. Ojämn ulltillväxt. Mindre filtning (tovning). För rikligt antal eller för få täckhår. För lite underull, för fin vaddaktig ull. för grov ull. Små kala fläckar. Ulliga ben eller fottofsar. Ullängd under 5 cm.
Diskvalificerande fel:
Ullängd under 4 cm. Stora kala fläckar. Starkt förorenad och filtad päls.
