Cashmere Vädur

Rasen härstammar från Storbritannien och togs fram av Mrs Margret Dillon i Wales.
Rasen kom fram i början av 1980-talet. Pälstypen är en form av viltangora. Den fäller pälsen och behöver inte klippas. Rasen kom till Norden 1988 då Anna-Karin Lundberg, Tyresö importerade de första djuren från Margret Dillon.

Danska: Cashmere Vædder Norska: Cashmere Vedder Finska: cashmereluppa

Viktskala

Ungdjur
För ungdjur anges en idealvikt i förhållande till åldern som ger 5 poäng.

Ålder i månader
4 intill 5 mån
5 intill 7 mån
max vikt

Vuxen
-1,50 kg
1,51-1,70 kg
1,71-2,30 kg
2,31-2,40 kg
2,41 och högre

Idealvikt i kg
1,31-1,50 kg
1,51-2,10 kg
2,40 kg

0 poäng
4 poäng
5 poäng
4 poäng
0 poäng

----

Poängskala

Vikt
Rasprägel och presentation
Kroppsform
Pälsens täthet
Pälsens kvalitet
Färg
Teckning

Kondition, vård och sundhet

A
färgade/vita

5
10
20
20
20
20

5

100

B
tecknade

5
10
20
20
20
10
10
5

100

Ögonfärg: enligt respektive pälsfärg.
Klofärg: enligt respektive pälsfärg.

Rasprägel och presentation
Allmänna bestämmelser (se Nordisk Kaninstandard).

Öron
Högst upp på huvudet sitter två kraftiga öronknutor, vilka är beklädda med långa hår. Från öronknutorna hänger, sett från sidan öronen rakt ned vid var sida med ljudöppningen inåt. Sett framifrån, hänger öronen i en svag inåtvänd (konvex) båge. Öronen är rörformade vid roten, de breder ut sig i en väl avrundad skedform. Öronen är kraftiga och väl behårade. Längden mätt från spets till spets skall vara minst 22 cm och längst 30 cm.

Huvud
Hanens huvud är mycket kort och kraftigt med böjd (konvex) nosrygg, bred panna och fylliga kinder. Honans huvud är något längre och smalare.

Hals
Kort och mycket kraftig. Intrycket skall vara att huvudet sitter direkt på kroppen.

Hakpåse
Hanar får ej ha hakpåse. Det får förekomma så kallat hakskägg. Detta är ett smalt hudveck. Honor bör inte ha hakpåse. Vid bedömning av hakpåse skall djuren sitta i upprätt ställning.

Vanliga fel som medför poängavdrag
Mindre avvikelser från rasprägeln, idealtypen. Smalt huvud och panna hos hanar och honor, spetsig nos och ojämn nosprofil. Huvud och öron som ej harmonierar i storlek med kroppsstorleken. Små öronknutor. Tunna öron, dålig avrundning, felaktig öronställning. Antydan till hakpåse hos honor. Dålig presentation.

Diskvalificerande fel
Stora avvikelser från rasprägeln. Periodvis upprättstående öron, ett eller båda. Kortare öron än 22 cm och längre än 30 cm. Kraftiga hudveck på bröstet eller benen. Hakpåse hos honor. Hakpåse eller antydan därtill hos hanar.

Kroppsform
En typisk Dvärgvädur har en kompakt kroppsform. Den skall vara präglad av tung och bred massiv kraftfullhet. Av alla raser har väduren den kortaste kroppen i förhållande till vikten. Den korta kroppen skall ha stor bredd såväl fram som bak.

Bröst
Mycket brett och fast.

Rygg
Mycket bred och kraftig med god muskelansättning.

Rygglinje
Rygglinjen går från nacken till korset i en mycket svag båge (konvex). Därifrån i en jämn båge (kvartscirkel) som slutar vid svansroten.

Ben
Frambenen är mycket kraftiga, korta och raka samt åtskilda varvid kaninen får en låg kroppsställning, bär upp kroppen fritt från underlaget. Skulderbladen sitter tätt intill kroppen. Kaninen skall stå på tassen. Bakbenen mycket kraftiga och skall bäras parallellt med kroppen.

Lår
Kraftiga, muskulösa utan framträdande ben och med insidorna tätt intill kroppen.

Svans
Skall vara välutvecklad, rikt behårad och bäras an mot bakkroppen.

Vanliga fel som medför poängavdrag
Mindre avvikelser från idealstorleken. En vek och finare kroppsbyggnad hos hanar. Långsträckt kropp. Smalt bröst. Svag ryggmuskulatur, ojämn rygglinje. Framträdande skulderblad, svaga och tunna framben, lätt genomtramp, bakbenen ej parallella med kroppen, högt markerat kors. Svankrygg. Plant, eller brant sluttande kors. Utskjutande lår.

Diskvalificerande fel
Total avvikelse från de förskrivna proportionerna. Spetsig rygg, starkt genomtramp/bjöntramp på
frambenen. O- eller X-ben. Svansen skev i svansroten, bruten eller krokig, Mycket kort, svagt utvecklad svans.

Päls
Pälstypen är en form av viltangora. Pälsens täthet är till största delen betingad av antalet ullhår. Man bör eftersträva en så tät päls som möjlighet. Så tät att man svårligen ser huden om man blåser i pälsen. Pälsen skall ge en fyllig känsla när man stryker den mothårs med handen. Tätheten bedöms utan hänsyn till hårslagens kvalitet. God pälskvalitet fordrar regelbunden hårlängd över hela kroppen med undantag av huvud, öron och
ben där hårlängden liknar den normalhårades, men är något längre. Täckhåren skall vara kraftigt
utvecklade och jämnt fördelade över hela kroppen. Hårlängd 4 – 5 cm (mätt mitt på ryggen).

Vanliga fel som medför poängavdrag
För mjuk päls. Små kala fläckar. Svag behåring. jämnheter i längd och kvalitet (fällning).
Filtningstendens vid svansroten. Tendens till ullhårspäls.

Diskvalificerande fel
Kala fläckar som inte täcks av omgivande hår. Stark fällning (då bedömning ej är möjlig). Filtad päls.Hårlängd kortar än 3,5 cm och längre än 7 cm. Angorapäls, örontofsar, pannlugg och kindskägg.

Färg
Rasen är godkänd i envar i denna standard beskriven pälsfärg. Dessutom vit rödögd (albino) och vit
blåögd. Däremot inte i: ljusblå, ljus gråblå, rävröd och sallander.

Färgade djur har på nospartiet, där hårlängdsanlaget är kort, motsvarande färg som normalhårsfärg. På övrig långhårig päls tillåtes mindre starkt framträdande färg.

Teckning
Rasen är godkänd i: hotot, mantelteckning, apanteckning, rysk teckning, zobel. Däremot inte i: tan-,
otter-, whiteteckning, scheckteckningar, holländsk teckning och dalmatinerteckning. Manteltecknad är godkänd i teckningskombinationerna; manteltekning/japanteckning svart/gul, blå/gul
och brun/gul. Mantelteckning/zobel blå eller brun.

Däremot inte i kombination med: tan-, otter-,
whiteteckning, scheckteckning, holländsk teckning, dalmatinerteckning, vit med askgrå slöja
(sallander) siames.